Årets kock 2013

Årets kock 2013

Årets kock är en svensk tävling som årligen hålls av de svenska mejeriföretagen under det gemensamma namnet Svensk mjölk. De har faktiskt hållit i tävlingen sedan 1983, men det var inte förrän år 2000 som tävlingen fick en officiell status. I år, 2014, fick Filip Fastén den ärorika titeln Årets kock vilket han naturligtvis förtjänade. År 2013 var det en däremot en annan kock som vann; en kock som kom in i tävlingen 2013 med tre finalförluster i bagaget. Det var kocken Daniel Räms. Året innan, 2012, nådde han finalen, men fick se sig slagen av Klas Lindberg. Daniel tog det hårt och lovade att aldrig mer återvända till tävlingen. Att flera gånger bli besegrad vid målsnöret är hårt, men uppenbarligen lönar det sig att försöka igen.

 

Ingen återvändo
Själva finalen går ut på att man ska skapa två varmrätter inom fem timmar. Bägge ska skapas med utgångspunkten från sina huvudråvaror. Den första råvaran, fjällröding i det här fallet, får man reda på tidigt tillsammans med alla de övriga ingredienser man får använda. Den andra råvaran, dovhjort, har hemliga extraingredienser som inte avslöjas förrän samma dag som finalen är. För Daniel Räms var det egentligen redan bestämt att han inte skulle återvända till tävlingen. Tre finalförluster fick honom att inse att han kanske inte kunde nå hela vägen. Vändningen kom när han fick reda på att finalen skulle hållas samma dag som han födelsedag var. Vidskepligt eller inte, ett tecken är ett tecken och han beslöt sig för att trots allt ge det en sista chans. Att tillaga rådjur var inget nytt för Daniel Räms som använde rådjur i sin semifinalrätt. Han utnyttjade resten av råvarorna för att på bästa sätt försöka framhäva dovhjorten och fjällrödingen.Årets kock 2013 2

 

Vinnande förberedelser
När han blev tillfrågad hur han förberett sig inför finalen svarade Daniel Räms med att han reparerat bilen. Det var en lugnare och betydligt mer erfaren kock som självmant gett sig en sista chans att visa att han var Sveriges bästa kock 2013. Motiveringen som juryn gav pekade på just hans förmåga att framhäva råvarornas naturliga smaker, om än med ett finare språk. Vad som föregick i Daniels tankar kan man bara spekulera om, men det är nog inte alltför osannolikt att åtminstone en tanke var: ”Det var på tiden!”